om det inte vore för dig,

idag var jobbet väldigt stillsamt halva dagen, satt o höll min favorits hand i två timmar när vi väntade på att hans pappa skulle komma o hämta sjuklingen. en treårings huvud med nästan 40 graders feber fungerar inte riktigt som den ska. det var både apor och elefanter och karuseller. mest förvånad blev jag då han sa att han var i thailand och ville ha glass. vet man ens vad thailand är när man är tre?!

ibland funkar 22.22 grejen för bra. ni vet, om man kollar på klockan o den då står på 22.22 får man önska sig något. ungefär som då man lägger en pepparkaka i handflatan o trycker o den går i tre bitar. det jag önskade mig kom som ett ljud i mobilen, tio sekunder senare.
och jag känner inte igen mig själv.

nu har jag så ont i halsen så jag skulle vilja sluta äta, svälja och andas. synd att katta kommer hem med pizza snart.

/L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0