Ge oss allt, och lite till

hur mycket får man berätta om sig själv till en människa man inte känner? jag har aldrig förstått mig på folk som vräker ur sig deras livs histora på en sekund, utan att man själv frågat något.

idag på rasten satt jag o en jobbarkompis (ca. 50 år) i personalrummet och åt, vi började småsnacka om internet och tv. det enda ledde till det andra och på 25 minuter hade jag fått veta att;
- hon var adopterad och fick inte veta det fören dagen innan hennes mamma dog (hennes två bröder vet fortfarande ingenting)
- hon har adopterat bort en son när hon var 17 och vet inte vart han är idag
- hennes föräldrar dog med tre veckors mellanrum
- när hon var 35 ville hon ta livet av sig och går fortfarande hos en psykolog
- hon har varit gravid 8 ggr men gjort abort eller fått missfall
- hon brukar ofta få komplimanger av unga män, det är därför hon gillar att gå ut på krogen då och då.
- när hon var 45 var hon tsm med en 24 åring som hon senare gjorde slut med för att han inte hade koll på sin ekonomi.

hejda dig kvinna!

nu är mamma o pappa här! det var som lilla julafton när dom kom. dom hade allt från skidjackor och glögg till cornflakes och chokladkalendrar med sig. u n d e r b a r t.

/L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0